Hallå i stugorna!Jovars, förstår att alla (0 bloggintresserade) är riktigt sugna på ett nytt inlägg. Men jag känner att klockan tre på natten så är man inte vid alla sina sinnens fulla bruk vilket resulterar i skrivkramp. Därför tänkte jag skriva en historia som jag läste som jag tyckte va fin.Hur berättar man för en sjuårig pojke att hans tvillingsyster och mamma har varit med om en svår bilolycka? Det var ingen lätt uppgift Fredriks pappa hade framför sig.
"Fredrik, det har hänt en olycka. mamma och Cecilia har blivit påkörda av en buss och har åkt till sjukhuset. Vi får åka och hälsa på dem nu på en gång."
De sa nästan ingenting under bilfärden, men till slut bröt Fredriks pappa tystnaden.
"Cecilia förlorade en hel del blod i olyckan, och blod behöver man för att leva, det vet du. Nu är det så att ni två har samma sorts blod, eftersom att ni är tvillingar. Kan du tänka dig att ge blod till din syster?"
Fredrik satt tyst en stund."Kommer det att göra ont?" undrade han
"Det känns lite grann när de sticker in nålen, men inte så mycket"
Fredrik funderade en stund till, och sa sen: "okej, jag gör det"
När de kom in till sjukhuset stod läkarteamet beredda att ta emot dem. Fredrik fick ligga på en brits bredvid sin syter, medan läkarna gjorde i ordning apparaterna. Läkarna berömde honom hela tiden för att han var så duktig och modig. Men när allt var färdigt var det som om modet svek honom.
"Kommer jag att börja dö på en gång?" frågade han medan han gjorde sitt bästa för att svälja gråten.
Det är inte lätt för en sjuåring att veta att han inte skulle behöva ge allt sitt blod till sin syster. Men mod har ingenting med ålder att göra. det visade Fredrik.
Bli blodgivare: "Get emotionally involved"
